"HEY LITTLE GIRL" FRANKIE LEE SIMS ACE SINGLE 527 P.1957 JACKSON , MISSISSIPPI, USA

Nu tycker jag det är dags för lite god svängig blues från "ACE" fabriken , det var ett tag se´n nu. Frankie Lee Sims föddes i New Orleans , Louisiana 30 april 1917(enligt honom själv 29 februari 1906, sagt i en intervju för bolaget "ARHOOLIE", men det visade sej att just 29februari 1906 inte stämmer, för det var bara 28 dagar i feb det året). Vi får tro på vad som plitats ner i kyrkböckerna.Frankie debuterade på skiva 1947 på en "BULLET" 78:a med bluessångaren Smoky Hogg kompades honom på gitarr.Sen följde ett otal skivbolagsbyten under sena 1940:talet till mitten av 1950:talet då den nu legendariska etiketten "ACE" tog honom honom under sina beskyddande vingar.Man vet inte mycket om Frankie Lee Sims då det inte har skrivits så mycket om honom, vilket är synd då han verkligen vore värd en gedigen nekrolog.Jag får väl forska själv kanske. Han dog redan 1970, den 10 maj i Dallas , Texas, 53år ung.Musiken han lämnade efter sej har också hållit sej ung och vital , som tex här med låten "Hey Little Girl" med ett kanonkomp av dessa gubbar: Förutom Frankie , sång & gitarr är det , Jack White, tenorsax-Willie Taylor,piano-Ralph Morgan,bas & Jimmy Mullen på trummor.Det låter som om dom hade kul när dom spelade in den här låten, eller hur!?

"SURPRISE SURPRISE" LULU & THE LUVVERS DECCA SINGLE F.12128 P.1965 UK

Marie McDonald McLaughlin Lawrie eller kort & gott Lulu som är hennes artistnamn föddes 3/11-1948 i den lilla staden Lennoxtown, Skottland. Lulu var när det begavs sej 100% Scottish dynamite. Med en röst som var frän och raspig slår hon det mesta från den tiden vad gäller kvinnliga pop & beatsångerskor ifrån UK. Hon slog igenom 1964 med Isley Brothers låten "Shout" Decca F.11884,kanonversion minst lika bra som orginalet.Med"Surprise Surprise" av Jagger/Richard ser hon till att även knäcka The Rolling Stones version. Som kuriåsa kan jag tala om att det är världens bästa "session" trummis Bobby Graham som plågar kaggarna.

"TOUGH ENOUGH" BARI & THE BREAKAWAYS HMV SINGLE HR 246 P.1965 NEW ZEELAND

BARI & THE BREAKAWAYS

Den här veckan har hittills gjort ont pgr av värk i precis alla leder jag har i kroppen samt svullna händer som värker som fan själv. Men det är bara att ta nya tag och se på det som är positivt istället.ELLER HUR!!!!!!!!!!! Idag bjuder jag på ett litet guldkorn i form av Bari & The Breakaways från Wellington , Nya Zeeland med låten "Tough Enough" från 1965. Inte mycket till melodi men ganska skönt sväng ändå. Nu ska jag ställa mej upp å´ skrika lite för att få ur mej lite ilska. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!!!!!!!!!

"RIOT IN CELL BLOCK NO.9" THE ROBINS SPARK SINGLE 103 P.1954 USA

The Robins 1954

Richard "Louie Louie" Berry

Här om dagen fick jag ett litet paket med posten från min kära bror Per och hans familj. Det visade sej vara boken "White Line Fever" av "Lemmy"(Motorhead)Kilmister.Rekomenderas å det varmaste för den som vill ha en stunds crazy rock n´ roll historia. Har inte skrattat så här mycket på flera år som jag gjort åt denna  charmiga tokfan till rockbasist. Motorhead spelade in låten "Louie Louie" av Richard Berry tidigt i deras karriär, och kom då att tänka på låten "Riot In Cell Block No 9" med The Robins från 1954. Varför då undrar ni kanske!? Jo, det är så här att när The Robins skulle spela in låten för Jerry Lieber & Mike Stoller´s (skrev även låten) tyckte dom inte att "lead"sången blev som dom hade tänkt sej så då bad dom just Richard Berry att rycka in med sin minst sagt stöddiga röst, och resultatet blev en av dom tuffaste & "coolaste" sånginsatser som gjords. The Robins är i princip samma band som se´n blev The Coasters , nja , det stämmer bara till  hälften då bara två av medlemmarna följde med till bolaget Atco, men det kommer jag till längre fram. Håll tillgodo med The All Time "Sånginsats" från Mr Berry.

"ROLLING BLACKOUTS" THE GO! TEAM CUT FROM LP "ROLLING BLACKOUTS" MEMPHIS INDUSTRIES REC MIO 178 LP P.2011 UK

The Go!Team från Brighton ,England är det som snurrar mest på skivtallriken för tillfället. Brötigt  och stökigt , mycket trummor, bra melodier samt ett förbaskat gott humör, det är The Go!Team i ett nötskal.Det här oväsendet dom framkallar gör MEJ på ett sjujävla gott humör.För att få ut det bästa av skivan måste man spela jäkligt högt,så varna omgivningen innan ni trycker "pelle" i botten. Och kom ihåg att det är vinyl som gäller.Wolfee vinkar och tackar för nu.